Det är sju dagar kvar till Justin Bieber och det är 22 dagar kvar till One direction. 

 

Asså jag är så jäkla glad just nu och jag kan inte tacka nån annan än min mamma och pappa. Dom är seriöst världens bästa människor på alla sätt och vis. Skulle inte klara en dag utan dom. Finns inte ens ord fina nog att förklara hur bra dom e, dom är allt. 

Jag tror ganska stark på ödet faktiskt. Jag tror att allt som händer har en mening men jag tror samtidigt att man kan påverka ödet till viss del. När det gäller kärlek tror jag inte att man kan påverka ödet speciellt mycket men om det tillexempel gäller ett jobb man vill ha eller att man vill gå ner i vikt så kan man vara med och påverka till ganska stor del.

Jag kan erkänna att jag många gånger har tänkt såhär att jag kanske skulle tagit min chans med en vis kille eller ”ånej nu har jag missat min chans, han har nån annan” och andra tankar i samma spår men jag tror inte att man ska tänka så. De jag menar är att om det var meningen att det skulle bli jag och den här killen så skulle de ha blivit så, då hade inte han haft nån annan. Men det var ju uppenbarligen deras öde, det kanske var meningen att de skulle bli dom. Det spelar ingen roll hur många gånger du ”missar” din chans med en viss kille, är det meningen att de ska bli du och han så kommer det bli det.

Om vi pratar om meningen med att du ska lyckas på en viss arbetsintervju eller att du vill lyckas med din viktnedgång tror jag att man själv kan påverka väldigt mycket. Ska du ha det där jobbet du verkligen vill ha så måste du kanske tänka på att vara glad, positiv och framåt och det kan inte ödet bestämma om du ska vara eller inte, det är bara din egen inställning. Om du vill tappa några kilon kanske du måste tänka på att käka bra mat och inte av en ”slump” hamna på donken. Du kanske måste resa rumpan ur soffan och gå ut och springa. Där kan inte heller ödet bestämma speciellt mycket.

Detta är bara vad jag tror på!